De allra flesta kalvningarna förlöper problemfritt, men tyvärr var det inte så i måndags...
Kvigan Sollan som skulle ha sin första kalv i år hade värkar lite längre än vad som kan anses normalt. Kalvar föds nästan alltid med framben och huvud först. Ibland kan dom födas med bakbenen först vilket oftast går bra. Sollans kalv låg med rumpan först och bakbenen riktade framåt i livmodern. Alltså helt omöjligt för kon att föda. Detta felläge kallas stussbjudning och är mycket ovanligt och svårt att rätta till.
Distriktsveterinären tillkallades för detta och vi var fyra personer som arbetade i flera timmar för att vända och vika ut kalvens bakben, innan kalven nätt och jämnt kunde dras ut. Det var en stor fin tjurkalv som sorgligt nog inte levde, tråkigt, men med tanke på omständigheterna var det inte helt oväntat.
Kvigan Sollan överlevde detta lilla helvete, fick kämpa hårt och blev mycket medtagen av denna förlossning. Med tanke på infektionsrisken är faran inte helt över för henne, men hon är på bättringsvägen och vi hoppas hon repar sig och kan få en bra betessommar, dock utan egen kalv.
En stor eloge till distriktsveterinären Anna-Karin som arbetade mycket professionellt, målmedvetet och med positiv inställning under måndagskvällen. Foto: Stina Molander